Från Kiev till Kyjiv – språk och transkribering som postkolonial frigörelse på Bokmässan

Språkrådet rekommenderar sedan nyligen formen Kyjiv för Ukrainas huvudstad. Rekommendationen följer det svenska translittereringssystemet, men övergången från Kiev till Kyjiv handlar om mer än stavning. Det berör frågor om historia och Ukrainas rätt att bli representerat på sina egna villkor. Detta var utgångspunkten för seminariet Transkribering som postkolonial frigörelse på Bokmässan i Göteborg den 26 september.

I samtalet deltog Ola Karlsson, språkvårdare vid Institutet för språk och folkminnen, Natalya Pasichnyk, chef för Ukrainska Institutet i Sverige, Ingvil Nordland från norska Språkrådet och Mikael Parkvall, lingvist och skribent. Samtalet modererades av Ida Ölmedal, kulturchef på Svenska Dagbladet. Seminariet arrangerades av Ukrainska Institutet i Sverige, Institutet för språk och folkminnen och Språkrådet.

Ola Karlsson förklarade att många svenskar uppfattar Kiev som ett etablerat svenskt namn, utan att känna till att namnformen har förmedlats via ryskan. Samtidigt har Ukraina uttryckligen uppmanat omvärlden att i stället utgå från den ukrainska namnformen.

Mikael Parkvall lyfte frågan om vem som egentligen ”äger” ett namn när det sedan länge har blivit en etablerad del av ett annat språk. Han problematiserade också hur namnformer bör väljas för städer och platser där flera språk talas.

Natalya Pasichnyk belyste i sin tur att dagens språksituation i Ukraina inte kan betraktas frikopplad från historien. Under en lång tid har omvärldens kunskap om Ukraina i stor utsträckning förmedlats genom ryska källor och perspektiv, medan ukrainarnas egna röster och benämningar har hamnat i bakgrunden. 

Ingvil Nordland berättade hur Norges egen historia har format synen på ortnamn. I arbetet med att utveckla ett norskt skriftspråk efter separationen från Danmark fick lokalt uttal och språkbruk stor betydelse. Den principen har också påverkat hur utländska ortnamn återges på norska.

Ola Karlsson konstaterade avslutningsvis att övergången till ukrainska namnformer redan pågår i svenskan. När nya ortnamn introduceras i rapporteringen om Ukraina utgår man i allt större utsträckning direkt från ukrainskan. Förändringen är därmed en del av en större språklig förskjutning, och av en pågående diskussion om hur namn speglar historia, makt och identitet.