För första gången prisas en ukrainsk roman med Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Den 22 januari hölls prisceremonin för Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2025, där den ukrainska författaren Sofia Andruchovytj och den svenska översättaren Nils Håkanson tog emot priset för romanen Amadoka I, utgiven av Albert Bonniers Förlag.

Priset uppmärksammar ett framstående litterärt verk i svensk översättning och är unikt i sitt slag genom att lika tydligt lyfta både författaren och översättaren. Sedan 2016 har Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris delats ut årligen, och i år – vid prisets tionde utdelning – går utmärkelsen för första gången till en ukrainsk författare och översättaren av hennes roman.

I samband med prisceremonin på Kulturhuset Stadsteatern mötte pristagarna publiken i ett samtal om romanen, översättningsarbetet och litteraturens roll i Ukrainas moderna historia. Samtalet berörde också kriget mot Ukraina, vardagen i Kyiv och andra städer samt hur människor fortsätter att leva och hålla ihop när Ryssland systematiskt angriper landets energiinfrastruktur.

I sin reaktion på utmärkelsen betonade Sofia Andruchovytj betydelsen av att bli sedd och förstådd i en tid av krig.

”Det är inte bara viktigt för en roman som skrevs för en tid sedan, utan framför allt i den situation vi befinner oss i nu – med kriget och med lidandet hos så många människor i Ukraina. Att känna att vi blir sedda och förstådda betyder mer än jag kan sätta ord på.”

Hon talade också om litteraturens särskilda roll i en värld som blir allt mer brutal:

”Litteratur handlar inte om makt eller pengar, utan om sårbarhet, skörhet och behovet av att hjälpa, stödja och offra sig för andra. Det är därför den här kvällen är så viktig.”

Under samtalet lyfte Nils Håkanson frågan om varför den ukrainska litteraturen först på senare år fått ett bredare genomslag i Sverige och Europa – och varför detta skedde så plötsligt. Han beskrev hur det i början av 1900-talet fanns ett tydligt intresse för ukrainsk litteratur i Sverige, men hur Ukraina efter andra världskriget hamnade i en kulturell och intellektuell skugga till följd av den sovjetiska dominansen och ett ensidigt fokus på Ryssland i västlig forskning.

Sofia Andruchovytj svarade att denna sena upptäckt av Ukraina är både tragisk och hoppfull. Hon framhöll att kriget blottlagt farliga kunskapsluckor – men också öppnat möjligheten att fylla dem:

”Den här kunskapen kan fylla tomma rum, inte bara i Europas förståelse utan också i ukrainarnas egen självbild. Kriget blev möjligt just därför att skillnader mellan kulturer suddades ut och ignorerades.”