Storslagen final för European Festival: Ukrainian Spring i Kungasalen med KMH:s symfoniorkester
Den 24 april avslutades European Festival: Ukrainian Spring 2026, med en storslagen konsert i Kungasalen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. På scen stod Kungliga Musikhögskolans symfoniorkester under ledning av den ukrainsk-amerikanske dirigenten Theodore Kuchar.
Foto: Mikael Karlin
Konserten blev inte bara festivalens avslutning, utan också ett koncentrat av dess idé – att återföra ukrainsk musik till det europeiska sammanhang där den alltför länge saknats.
Rektor vid Kungliga Musikhögskolan, Per-Henrik Holgersson, inledde kvällen med att hälsa publiken välkommen till denna speciella konsert. Därefter lyfte Anna Maria Koziomtzis, ledaret för institutionen för klassisk musik, fram betydelsen av konserten och de samarbeten som finns på KMH med ukrainska musik institutioner:
“Vi är mycket stolta och glada över att kunna ge denna konsert till Ukraina, spela ukrainsk musik och bjuda in studenter från vår systerskola i Odesa.”
Hon framhöll att samarbetet med konservatoriet i Odesa är en del av ett bredare europeiskt nätverk mellan konstnärliga utbildningar, där flera institutioner gemensamt arbetar för att stödja ukrainska konstskolor. Hon nämnde också det nya utbildningsprogrammet mellan Kungliga Musikhögskolan och Nationella musikakademin i Lviv. Idén att dedicera en orkesterkonsert till ukrainsk musik växte fram redan för ett år sedan – och realiserades nu inom ramen för festivalen.
Festivalens konstnärliga ledare, pianisten Natalya Pasichnyk, betonade i sitt inledande anförande betydelsen av dessa möten:
“Sådana samarbeten och utbildningsinitiativ är avgörande i vår tid. För ukrainska musiker handlar det om att känna sig som en del av det europeiska kulturlivet, för oss här är det en möjlighet att upptäcka en musikkultur som alltför länge har varit utesluten från detta gemensamma rum – inte av konstnärliga skäl, utan på grund av historiska orättvisor som vi först nu börjar förstå fullt ut.”
Foto: Mikael Karlin
Kvällen inleddes med ouvertyren till operan Taras Bulba av Mykola Lysenko – en tonsättare som, enligt Pasichnyk, kan jämföras med Jean Sibelius i Finland eller Giuseppe Verdi i Italien i sin roll för den nationella musikens utveckling. Hon berättade om verkets tillkomst:
"Den här operan – Taras Bulba – övervägdes för uppsättning under hans livstid. Myndigheterna krävde att librettot skulle översättas till ryska, eftersom ukrainska var förbjudet på offentliga platser. Lysenko vägrade, och operan hade inte premiär förrän långt efter hans död i Kharkiv."
Därefter följde det nyskrivna verket Ombord på Solen av kompositionsstudenten William Paaso, och första delen avslutades med Ludwig van Beethovens pianokonsert nr 2, med pianostudenten Jareem Wilmore som solist.
Foto: Wilma Jönsson
Efter pausen framfördes konsertens höjdpunkt – Symfoni nr 3 av Borys Ljatosjynskyj, ett monumentalt och filosofiskt verk skrivet i efterkrigstidens Ukraina. Vid uruppförandet i Kyiv 1951 möttes symfonin av starka publikreaktioner, men fördömdes kort därefter av sovjetiska myndigheter som “antifolklig” och uteslöts från det offentliga musiklivet. I dag betraktas den som en höjdpunkt i den ukrainska symfoniska traditionen och jämförs ofta med Gustav Mahlers verk för sin existentiella och emotionella intensitet.
Foto: Mikael Karlin
Det var första gången symfonin framfördes av en svensk orkester, vilket gav framförandet en särskild tyngd.
Musikerna tog sig an verket med en påtaglig hängivenhet och koncentration. Deras spel präglades av både teknisk skärpa och en vilja att tränga in i verkets uttryck – med stark närvaro, lyhördhet och ett märkbart personligt engagemang i varje musikalisk fras.. Samspelet mellan dirigenten och de unga musikerna var tydligt genom hela konserten, präglat av ömsesidig tillit, värme och en gemensam känsla av verkets betydelse.
Publikens reaktion var stark. Applåderna ville inte ta slut, och kvällen avslutades med stående ovationer. I ett spontant tal från scenen betonade Theodore Kuchar vikten av internationellt stöd till Ukraina och riktade ett särskilt tack till Sverige. Han lyfte också fram orkesterns höga nivå och konstaterade att det var en anmärkningsvärd prestation att förbereda ett så komplext verk som Ljatosjynskyjs tredje symfoni på endast fyra dagars repetitioner.
Symfonin, som framfördes i sin andra utgåva med en livsbejakande fjärde sats, avslutade festivalen, vars tema Contra spem spero – ”utan hopp hoppas jag” – speglades i verkets uttryck för hoppets envisa närvaro även i mörka tider.
Foto: Mikael Karlin