Divia – en symfoni av en sårad natur – visades i Cosmonova
Den 2 april förvandlades Divia till en omslutande, immersiv upplevelse när filmen visades i Cosmonovas kupol på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm inom ramen för European Festival: Ukrainian Spring 2026. Visningen följdes av ett samtal med filmens producenter Tasia Puhach, Glib Lukianets och Oleksandr Legostaev.
Den immersiva IMAX-kupolen gav publiken en ovanlig upplevelse där gränsen mellan åskådare och landskap nästan upplöstes. Med bild som fyllde hela synfältet och ett omslutande ljud placerades publiken bokstavligen mitt i den ukrainska naturen — och mitt i de spår som kriget lämnat efter sig.
Divia har producerats med stöd från bland andra Polish Film Institute, Netherlands Film Fund och Göteborg Film Fund. Inför visningen höll Ukrainas ambassadör i Sverige Svitlana Zalishchuk och Nederländernas ambassadör i Sverige Joost Reintjes korta anföranden och välkomnade publiken.
Även för teamet bakom Divia blev visningen ett särskilt ögonblick. Under samtalet efter visningen berättade producenterna att Cosmonovas unika format gjorde det möjligt att upptäcka detaljer som de själva inte tidigare hade lagt märke till under arbetet med filmen — små element i naturen, varje insekt och varje grässtrå, som blev synliga på ett nytt sätt i det monumentala formatet.
Filmen skildrar Ukrainas landskap före, under och bortom den fullskaliga invasionen. Utan berättarröst, genom bild och musik, växer en berättelse fram där naturen själv blir vittne till kriget. I de stilla bilderna av skogar, fält och vattendrag bryter våldet plötsligt in — explosioner och bränder som förändrar landskapen.
Vi fick även ta del av krigets långsiktiga ekologiska konsekvenser. Förstörelsen drabbar inte bara människor och städer, utan också djur, växtlighet och hela ekosystem. I marken finns rester av kriget — tonvis med rostig metall och oexploderad ammunition som fortsätter att utgöra en fara för både människor och djur.
Samtidigt förmedlas också ett annat perspektiv. Naturen fortsätter sin cykel. Växtlighet bryter igenom den brända jorden och nya livsprocesser börjar långsamt ta form. Denna kontrast mellan förstörelse och återväxt blev en av filmens starkaste dimensioner.
Filmupplevelsen gjorde ett starkt intryck, och diskussionen efter visningen präglades av många engagerade frågor. Samtalet berörde både naturens förändring i krigszoner och filmens konstnärliga och tekniska processer — från inspelningsförhållanden till klippning och musik.
